Människor. Varför är vi så jävla dömmande? 

Det finns så många människor som är rädda för att bli dömda, rädda för vad andra ska tycka. Jag är en av dem. 

Jag vet inte vad det är som gör att man bryr sig så mycket? Man är rädd för att bli avvisad och ensam? Jag vet faktiskt inte. 

 

Men varför ska man egentligen bry mig om vad människor, både de som inte känner en, men även de som gör det, tycker om en? Att hela tiden tänka på vad man gör, vad man säger eller hur man klär sig tar en massa energi och gör att man begränsar sig. Man väljer att inte göra saker för att man är rädd för vad andra ska tycka. Det kan vara så enkelt som att lägga upp en bild eller ha på sig ett visst klädesplagg. Varför ska man behöva bry sig?

 

Ibland längtar jag till den åldern då man har slutat bry sig om vad andra tycker. För det finns väl en sån ålder? Men samtidigt känner jag, ska jag behöva bli en viss ålder för att slippa det här? Egentligen inte. För allt det här handlar om mod. För visst är man modig om man vågar göra saker som man inte egentligen inte vågar?

 

Jag vill vara modig och bara kunna säga ett stort fuck you till alla som dömmer mig för hur jag är eller för hur jag ser ut. Om du inte kan ta mig som jag är, nejmen fuck you då. För det tar så mycker energi av en, att hela tiden tänka sig för, istället för att bara göra det man känner för. Men det är så mycket enklare sagt än gjort.

 

På ett sätt tror jag att det är man själv som gör det till en större grej. Det är bara hjärnspöken som jävlas med en. Självklart går jag själv också runt och tänker och tycker massa saker om andra människor. Det är bara fördomar och det har alla. Det är något man inte kan komma ifrån. Alla har ju en tanke eller åsikt om allting, inte bara om människor. Men inte går jag runt och dömer andra på det sättet. Jag ser upp till dem vågar vara sig själva, som vågar vara annorlunda, som inte följer strömmen. Jag tycker de är modiga. Kan inte hjärnspökena vara lite snälla och inbilla mig att alla tycker jag är modig istället för att inbilla mig att alla dömmer mig. Det skulle vara så mycket enklare.

 

Jag vet inte riktigt vad jag vill få ut av det här. Jag tycker om att diskutera och jag kände för att ta upp det här för jag vet att jag absolut inte är ensam om att känna så här. Tror de allra flesta känner igen sig. Men det jag ville ta upp var att jag är trött på att bry mig. Man ska inte behöva bry sig. Jag vill bara kunna göra vad fan jag vill utan att behöva tänka mig för. Det är jobbigt att känna sig begränsad. Man lever inte sitt liv till fullo, när man hela tiden tänker på vad alla andra tycker om en.